Sagt på Rött Forum

rf lördagen

Under lördagen 31 januari genomförde Rött Forum ett flertal seminarier kring sex olika teman: Arbetsplatskamp, välfärdsförsvar, klimataktion, antirasism, feminism och fredskamp. Nära trettio olika diskussionsgrupper diskuterade utifrån inledningar, textunderlag och olika frågeställningar. I grupperna fanns utsedda rapportörer som försökte skriva ned vad som sas. Nu börjar utskrifterna droppa in. Vi publicerar löpande utdrag från bidragen. Vi har tagit bort namn och annan identifikation. Kanske är något misstolkat, men utdragen bör ge glimtar av de rika diskussionerna.

▶ FEMINISM

Varför går kvinnor till Fi och inte till vänstern?

  • Den kapitalistiska feminismen har tagit över, som när det gäller städning, man tar till emancipationen för att förtrycka en annan kvinna. Det är som att den feministiska rörelsen inte finns längre… jag känner mig osäker om på vilket ben jag ska stå.

Min dotter är queerfeminist, och plötsligt blir jag en tråkig gammalfeminist. Vi har stora diskussioner, jag har inte landat i detta än, jag vill inte fragmentisera rörelsen, men jo, vi måste lyfta intersektionalismen.

  • Folk anser att identitetsdebatten splittrar. Men varför skulle det vara en motsättning?

Jag är glad över feminismen som rörelse, det är där det verkligen händer något, det är en ren framgång, medan klimatrörelsen tyvärr inte har lyckats. Jag är glad över att feminismen har gifts ihop med antirasistiska kampen. Unga rasifierade feminister kommer mycket välartikulerade, och talar för sig själva. Jag är också glad för queerrörelsen. Men, jag är ledsen för schismen med attacker på traditionella feminister. Vänstern har hållit på så sedan 1970-talet och motarbetat varandra. Vi måste komma över det, vi har gemensamma mål. En orsak till motsättningarna är att vi inte kan varandras frågor.

  • Vi kanske behöver något som håller ihop hos däremellan, typ dit kommer alla att komma. Feministiskt initiativ, Fi har lyckats integrera så många frågor, och funnit nya former som gjort folk mer delaktiga. Men det borde också finnas ett steg där man inte behöver ta ställning till hela paketet.

Jag delar känslan av att det finns stark feministisk och antirasistisk rörelse som talar om klasskamp. 8 mars i Stockholm förra året var episkt, nu saknades bara klimatrörelsen. Varför några inte känner att det finns en feministisk rörelse, är kanske för att den är organiserad i Fi och inte är uttalat röd?

  • Om Fi får med feminister som inte är vänster, bra! Det är bara att bejaka ju fler människor som dras in, vore synd att säga att denna fråga viktigare än andra.

Det kan vara generationsfråga och handlar om tid. Vänstern blivit mer feministisk p g a Fi, då har man hjälp av varandra. Unga som är vänster är ofta feminister, det kommer kanske att ske en utfasning av den vänster som inte är feministisk eller antirasistisk. De män som inte har inkorporerat feminismen måste ta steg tillbaka.

  • Det är bra att Fi finns, men inte att rösta på, jag tillhör den gamla skolan, det är problematiskt med ett parti som inte har med hela paketet… Jag är vänster, när Fi inte är vänster är det problematiskt, man vet inte var man har dem.

Jag skulle inte rösta på Fi men det är bra att de finns, de gör vänstern mer feministisk.

  • Varför gör inte vänstern mer för att mobilisera kvinnor, varför kan vänstern inte ena sig med Fi? Det är inte Fis fel att de tar röster från V.

Vi behöver stärka vänsterdelen av feminismen.

  • Att Fi inte tar ställning i höger- vänsterfrågan kan taktiskt vara bra. Är man riktigt feministisk blir man vänster, tänk om vi fick in ett starkt Fi i riksdagen! Det är viktigt med en stark feministisk rörelse för dess egen skull, för vi ska förändra världen.

Självklart uppstår olika grupperingar kring olika frågor på olika plan. Det finns nästan aldrig bara en rörelse. Samtidigt kan det vara svårt att greppa identitetspolitik.

  • Ibland känns det som att det finns en tes: kollektivet ska gå först. Som möts av en antites: alla minoriteter ska självorganisera sig. Medan syntesen borde vara: kollektivet blir starkare av att visa solidaritet och omfamna mindre gruppers frigörelse.

Intersektionalitet är samspel mellan förtryck.Ofta är de ”olika” grupperna samma, t ex 2/3 av världens arbetarklass är kvinnor. Förtrycken med- och motverkar varandra.

  • Det finns ideologiska motsättningar mellan t ex liberaler och socialistiska feminister. Även borgerlig feminism är bra då den skapar styrka hos kvinnor. Inga problem med borgerliga sympatisörer, så länge inte borgerlig retorik och världsuppfattning blir dominerande, då blir det en haltande feminism.

Däremot tar ideologiska diskussioner för stor plats. Många vill ha en ideologiskt ren rörelse istället för att enas om gemensamma mål.

  • På arbetsplatser där kvinnor arbetar under osäkra anställningsformer är inte diskussioner mellan elitistiska akademiker progressiva eller nyttiga.

Oavsett vad FI för för politik ska deras tusentals aktivister räknas som allierade.

  • Kvinnor har ofta tagit till särorganisering för att driva frågor där man inte haft männens stöd. Rösträttsrörelsen t ex, eller Grupp 8 och den nya kvinnorörelsen på1970-talet. Och där har kvinnor med olika bakgrund samarbetat. Det verkar behövas idag också.

Bred vänster? Hur brett kan det bli? Alla behövs, men det får inte bli urvattnat.

  • Man ska utgå från de mest förtryckta grupperna i en socialistisk rörelse.

Kvinnor används som ett lönedumpande arbetsmarknadsverktyg. Så fort kvinnors andel ökar inom ett nytt område sjunker lönerna. Om en grupp inom arbetarklassen dras ner dras hela klassen ner.

  • Praxis! Kvinnor måste ta plats i arbetskonflikter, klass och kön går hand i hand.

Offentliga sektorns nedmontering sker på bekostnad av kvinnor, både de som jobbar inom den och de som är mottagande. Unga kvinnors ohälsa idag är ett ökande problem. Här finns möjligheterna att bygga breda allianser, gärna i samarbete med välfärdsrörelsen.

  • Kvinnor puttas tillbaka efter uppror (arabiska våren) Hur förhindras detta?

Kan feminister lita på vänstern? Vänstern har inte förstått hur man bryter ner de patriarkala strukturer som man talar om i texten. Engels: ”Det första klassförtrycket är förtryckandet av kvinnor”.

▶ ANTIRASISM

Vi måste betona att strukturell diskriminering finns och hör ihop med historisk rasism och kolonialt arv – som får diskrimineringen att öka nu.

  • Textunderlaget till diskussionen är skriven från västerländskt perspektiv.

Det är viktigt att betona kapitalismens roll – bekämpa kapitalismen för att bekämpa rasism.

  • Vad gäller kampformer: långsiktigt arbete i förorten är ett sätt att skapa ett socialt sammanhang, som knyts till antirasism, exempelvis som ”Linje 17”.

Vi måste koppla samman jämlikhetspolitik och antirasistisk kamp.

  • Det saknas en analys av Sverigedemokraterna i textunderlaget – det är avgörande att ta ställning till SDs roll.

Det saknas något om invandringspolitik, mot den hårdnande invandringspolitiken och det kommersialiserade mottagandet.

  • Vi hjälper rasismen genom att isolera folk som dras till rasism. Vi låste våga prata med dem. Men primärt är att mobilisera och aktivera antirasister.

Det är viktigt att inte ställa olika grupper mot varandra. Reinfeldt, Alliansen och massmedia hjälper medvetet SD genom att göra samma analys: flyktingmottagande mot välfärd. Vi måste ställa flyktingmottagande och välfärd mot de rikas profiter.

  • Vi har olika sätt att bemöta rasism och ska acceptera det. Om vi måste använda våld till försvar, så är det bara i rent nödvärn.

Det finns väljare som tvekar mellan SD och kommunister, för de är mot etablissemanget.

  • Det är viktigt med demonstrationer och manifestationer för de ger antirasister självförtroende, men lika viktigt att inte bara demonstrera utan fortsätta att bygga vidare på rörelsen.

Kritik mot förhandstexten: Om vi demonstrerar tillsammans med dem som inte är mot kapitalism så urvattnas vårt budskap. Den politiska slutsatsen går emot själva analysen av orsaken till rasisternas framgångar. Problemet har inte varit mobiliseringen, utan att antirasismen behöver politiseras.

  • Jag verkar för nya visioner inom vänstern, är aktiv i ”vision vänster”. Vi behöver nya teorier, nya praktiker, för en bred vänster. Vi kan ha skillnader men gemensamma mål, det måste bli slut på bråket inom vänstern. Underbart med Rött Forum. Spännande med Paula Mulinaris infallsvinklar, men själv har jag inga svar.

I Norge var det generalstrejk i onsdags mot den nya arbetslagstiftningen, där sitter rasister i regeringen och visar att de är mot fackliga krav. I ett land där man har haft Brejvik sitter nu ett rasistiskt parti i regeringen. Jag rekommenderar Per-Åke Westerlunds bok, om hur man bekämpar rasismen.

  • Jag är från Peru. Vi har haft hungerstrejk på Sergels torg, mot strukturell rasism, 20 procent av invånarna har invandrarbakgrund, men i statliga institutioner finns nästan inga, vi har hjälpt romer och samarbetar med ”Hem” (förening som stöttar romska eu-migranter). Vi behöver pengar från Stockholms stad för stöd åt gräsrotsnivån, tjänstemännen känner inte till romernas situation, vi borde ha haft de hemlösa här på Rött Forum! Det ska handla om antirasism i hjärtat. Vi behöver någon slags vision, jag saknar här andra kommunister, som skp, varför isolera varandra? Dags att bryta de gamla motsättningarna, I Latinamerika samarbetade vänsterns Chavez med Irans Ahmadinejad. I Bolivia har man samarbetat, nu är det 51 procent av indianer i Bolivias riksdag, vi behöver lyssna på Evo Morales, även Marx var lite av eurocentrist.

Som flykting från Iran är jag helt mot att Chavez samarbetade med Ahmadinejad, det iranska folkets förtryckare. Jag är mot att vänstern försvarar moskébyggen, vi måste avslöja både fascism och rasism, och islamism.

  • Jag är mest här för att lära. Hur rasismen förändrar gatubilden och medias roll.

Vi behöver enhet, mot fascisterna och rasisterna, och komma ihåg att fascisterna är farliga människor.

  • Om antirasistisk välfärdskamp. Att dela upp rasism och fascism visar hur rasism präglar hela samhället, hela livet.

Jo det är mycket samtidighet här, men vad ska vi prioritera just nu, jag har inget svar.

  • Jag är antirasistisk aktivist sedan 40 år, nu mest säkerhetsansvarig. Vad gäller om rasismen är en följd av ekonomisk kris och lågkonjunktur. Nej det är den inte direkt, men krisen ger rasisterna utrymme att mobilisera, den legitimerar rasismen och vi får se ökande rasism från samhällets sida. SD kommer att nå 25 procent.

Jag har varit aktiv i Stoppa rasismen, Salem-marschen med mera i flera år. Vill lyfta fram Pia Ortiz’ fenomenala arbete i Salem. Det är viktigt att reagera på media. (Typ om händelserna i Malmö där nazistvåldet framställdes som höger- och vänsterextremisters bråk). ”Vi lever i en kolonialistisk struktur”, vi får inte heller tappa kampen mot homofobin. Rasismen handlar också om att människor låter sig luras… Jag lyssnade på ett radiotal av Hitler för en tid sedan, och han framställde sig som helt fredlig.

  • Jag har varit aktivt i Afa och ägnat mitt liv åt antifascismen

Jag bor i Kärrtorp och var en av dem som jagade rasister utanför mitt fönster. Det var fem kvinnliga poliser där, vi fick hjälpa dem. Hade inte Afa funnits där hade det gått mycket, mycket värre. Media var för jävliga! Den 27 januari, Förintelsens minnesdag, var det igen hakkors på gymnasiet. Jag är inte ett dugg rädd…. men faran finns i Europa, och i Ryssland, men vi kan inte leva utan ett litet hopp.

  • Jag är medlem i V. Här är många frågor, många linjer, i botten ligger en kolonial struktur, jag tror inte SD kommer upp i 25 procent. Men det finns grogrund vad gäller arbetslöshet i småorterna. När det kommer stora flyktingmassor till småorter där det bor 300-400 personer tycker många att det blir för många, den materiella grunden förändras, vi måste prata om det, annars gör bara borgarna det.

Att säga att närvaron av migranter är den materiella grunden för rasism är fel. I Skåne finns orter utan en enda invandrare och där finns ändå rasism. Men vänstern har verkligen diskuterat detta; idén att människor blir rasister för att det är för många invandrare på en plats. Det är klart att ekonomiska kriser förändrar maktstrukturer – men det finns andra möjligheter, det finns andra strategiska val som vänstern kan göra.

  • Kapitalismen är rasismens materiella grund, rasismen finns inte bara i SD, utan i hela parlamentarismen. Även om man är motståndare till den kan man dras med.

Om taktisk prioriteringar… vi måste vara ödmjuka inför vem som gör prioriteringarna, det handlar också om med vilka ögon man tittar. Om man aldrig upplevt rasism själv måste man reflektera över med vilka ögon man ser och prioriterar.

  • Om kopplingen högerpolitik och rasism, se på Norge, högerpolitikens ojämlikheter som grogrund för rasism. Om Afa, i Kärrtorp agerade Afa exemplariskt, om man attackeras måste man försvara sig. Vad man vänt sig emot är när Afa själva attackerar.

Marxismen måste utveckla sig vidare, jo, vi måste ta avstånd från islamister, men vi har lämnat ett tomrum åt dem, genom att vi splittrat oss. Jag var på debatt i Rinkeby om Guds existens, vi måste lyfta fram evolutionsteori, använda alla verktyg i våra segregerade samhällen, förena klasskamp, etnisk kamp och kvinnokamp. Megafonen är ett bra exempel.

▶ VÄLFÄRDSKAMP

Jag är ny i sådana här sammanhang, jag jobbar som syrra på ett Stockholmssjukhus och upplever att folk inom vården ofta är ganska demoraliserade, slutkörda. Vi behöver hitta någon gemensam kanal, nu väljer många den privata vägen. Det är uttryck för att man inte har annat alternativ. I långa loppet är utvecklingen nu förödande, framförallt inom akutsjukvården, det blir samma resultat som i omsorgen. I början när man privatiserade funkade det ganska bra, men efter varje upphandling drar man ner på personal, nu får gamlingarna läggas vid sex, ligga i nerkissade blöjor. För varje upphandling blir det sämre. Nu vill man privatisera Södersjukhuset och Danderyd fullt ut. Det blir samma tänk där som i omsorgen. Det vill jag inte.

  • Jag arbetar inom en statlig myndighet. Det är samma problematik som på andra håll. Förut var beställare och utförare i samma organisation, nu är det olika etreprenörer som kommer in. NPM, New Public Managment, slår igenom där också, vår arbetssituation blir sämre och sämre och sämre. Vi ägnar tiden åt vem som ska betala för vad, istället för att fokusera på verksamheten och lösa dess problem. Det är en brännande fråga som gäller för alla områden.

Jag jobbade tidigare i vården nu på museum. Där gäller korta ettårsprojekt, först ett år, sedan förlängt tio månader. Man kallas fast anställd, men anställningen i sig räcker bara ett år. SACO består av gamla stötar från 70-talets vänsterrörelse, och gör ingenting, de är bara nöjda med att fackföreningen finns.
Det är viktigt med gratisentré på museer, viktigt för barnfamiljer. Hur aktivera dem som jobbar inom välfärden? Nu kan man bara välja mellan Carema och Curera i förorten där jag bor, och det finns bara olika stafettläkare. Jag är mest här som åhörare, kanske borde man aktivera sig igen.

  • Jag är från Iran, vänsteraktivist, kommunist, och känner mig fortfarande så. När jag hörde om detta på ABF, blev jag intresserad: hur ska vänstergrupperna i Sverige samlas ihop, hur aktiveras i samhället? Hur ska flyktingarna, som iranierna göra det, diskussionerna förs där också, i den iranska vänstern, men kommer aldrig framåt. Vad kan man göra gemensamt? Jag är nyfiken, vad kommer att bli av detta?

Jag är aktiv i Folkrörelsen nej vi till EU, vi hade bokbord på Medborgarplatsen under ett år, det var positivt att stå där, men vart kommer vi? Sören Söndergaard sa en bra sak: vi måste enas om en väg. Strunta i de olika ideologiska riktningarna, vi måste välja väg först, sedan är det handlingen som gäller.

  • Jag är gammal vänster och pensionär; att enas, tänk om det vore möjligt att genomföra! Det är skrämmande med alla tillfällighetsjobb, och skrämmande att så många är mot vinst i välfärden, men ändå röstade de inte på V.

Jag är från Folkkampanj för gemensam välfärd i Sthlm. Även om vi aldrig blev en massiv folkrörelse kunde vi påverka diskussionen i facken, LO kongressen, kommunalkongressen, vi bidrog till att de ändrade sig. Efter pausläge nu måste vi upp igen på banan. Vi planerar kampanj på onsdag, en dramatiserad uppstart av verksamheten. Ta Shekarabis fasansfulla. uttalande: om att statssocialismen krossade civilsamhället. Eller finansministerns tal om att ladorna är tomma. Svenska Dagbladets ekonomiskribent Servenka krävde av bankerna: betala tillbaka de 34 miljarder som gavs till bankerna, och få slut på pratet om att ladorna är tomma. Vi planerar en kampanjvecka från den 19 mars, strax innan regeringens vårbudget. Vi skulle kunna göra något tillsammans med personalgrupper. Få med ungdomar! Vi har ju en stor antirasistisk rörelse som är mot konsekvenserna av nedskärningarna. En sådan kampanj mot bankerna kan dra med dem. Börja med att vi vänsterkrafter drar åt samma håll. Det är inte ännu läge i Sverige som för Podemos och Syriza. Men Enhetslistan slog igenom utan massrörelser, men efter lång tids arbete.

  • Jag är lärarstudent vid Stockholms universitet och företräder Lärarnas Riksförbunds studerandeförening som kräver att all vinst ska återinvesteras. SACO har ingen tradition av att vara ute på gatorna, däremot är det högt till tak. Vi var med på Medborgarplatsen och hade tält när folkkampanjen hade manifestation där förra våren. Folkkampanjen fick en viss betydelse i valet, vinsterna i välfärden blev en fråga gentemot alliansen, som aktualiserade varifrån pengarna ska tas? Det är lätt att vinna gehör för frågan om vinster i välfärden, men våra demonstrationer får ingen publicitet. Däremot när folk, drabbade, vittnar, som i fallet Koppargården. Vi måste nå ett bredare skikt med lösningar.

Det finns en klyfta mellan den potential som välfärdskampen har – att så många står bakom våra grundläggande krav om vinster i välfärden och den solidariska välfärdsstaten – och hur många som engagerar sig.

  • Vilka är de första byggstenarna vi måste lägga för att nå högre?

Tänk om hälften av de 7000 nya medlemmar som Jonas Sjöstedt berättade att V har fått gick in í välfärdsrörelsen eller drev frågan på sina arbetsplatser. Vi måste pressa på V att mobilisera sina medlemmar, det räcker inte bara att vara bra propagandistisk.

  • Det finns en risk att många tror att den nya regeringen kommer att fixa det. Men bara en utredning kommer inte att ändra något.

Men det finns ju så mycket engagemang idag. Det tas mycket initiativ underifrån.

  • Vi måste lära oss lyssna på våra arbetskamrater, framför allt ungdomarna, inte bara berätta för dem hur vi alltid gjort. Vi måste lyssna på dom som inpå skinnet känner nedskärningarna, inte som många av oss, bara prata om det.

Yrkesföreningarnas insatser är viktiga. Vi måste försöka koppla hop dem kring konkreta frågor, inte i första hand försöka göra dem till ”vänster”. Och facken. Kommunal och Metall skulle agera tillsammans i denna fråga!

  • Martas kommentarer om att vi, till skillnad från SD, inte lyckats övertygande visa hur allt hänger ihop är viktigt. Koppla välfärdsfrågorna till ett vidare samhällsperspektiv.

Förslaget att genomföra en kampanjvecka i samband med bankernas årsstämmor i mars är bra. Det kan visa att pengarna finns, det handlar om hur de fördelas.

  • Utifrån diskussionerna i grupperna har följande tillägg gjorts till textunderlaget om Välfärdskampen:

När det offentliga genomslaget svajar är det klokt att knyta an till den minst konjunkturella delen av rörelsen – till de grupper som inte kommer undan frågan, det vill säga välfärdens arbetare och brukare. Det är ett arbete som utgår från att de som arbetar i välfärdssektorn i sin vardag ”gräver där de står” och verkar för att omsätta sin egen och arbetskamraternas engagemang i handling och söka ena personal och brukare kring gemensamma intressen.

Inriktningen på att försöka ena olika organisationer i handling för att försvara välfärden måste fortsätta. Sådana gemensamma handlingar kan utgå från lokala frågor, lokala hot mot ett sjukhus, en skola eller ett äldreboende. Men erfarenheten från bland annat Doroteauppropet har visat oss att lokala strider som förs beslutsamt och uthålligt kan bli viktiga symboler och inspirera andra som är missnöjda med välfärdens urholkning.

Frågan om vinst och otillräckliga resurser i välfärden kan också knytas till frågan om den alltmer ojämlika resursfördelningen i hela samhället och lönernas sjunkande andel av landets totala inkomster. Det är en viktig uppgift för fackliga aktivister att visa att offentliganställdas lönekrav inte står i motsatsställning till industriarbetarnas krav. Tvärtom behövs gemensamma initiativ för löneökningar på företagens, bankernas och höginkomsttagarnas bekostnad – löneökningar som dessutom skulle innebära kraftigt ökade resurser till den offentliga välfärden. ”

▶ FREDSKAMP

• Återställ allmän värnplikt – Nej, inför allmän civilförsvarsplikt.

• Det räcker inte att säga nej till Nato-medlemskap, vänstern behöver en mer genomgående antimilitaristisk hållning.

• Klimatförsämringen ökar flyktingströmmarna och skärper konflikter kring resursförbrukningen. Vattenbrist kommer att leda till krig. Klimatfrågan också en fredsfråga.

• Mikael Nybergs föredrag var mycket bra, mer kunskap behövs om Sverige och Nato.

• Kalla samman en ny Zimmerwaldkonferens! Risken finns för ett nytt storkrig i Europa. Nu behövs en stor fredsrörelse.

• En bred enighet måste till i kampen mot värdlandsavtalet med Nato, som kommer att slutas 2016, och i kampen mot svensk anslutning till Nato.

• Även om man anser att folkets makt växer ur gevärspipan eller man säger ”Ned med vapnen!”, så behöver vi samlas under ett gemensamt antimilitaristiskt paraply.

• Ett Natomedlemskap ökar risken för att vi kommer i konflikt med Ryssland.

• Det är mycket svårt att driva en fredsrörelse i ett land som är i krig. I Ukraina undertrycks fredens röster på båda sidorna. Viktigt att få stopp på striderna i Ukraina – risken för spridning är stor annars.

• Vi ska inte välja sida och ta ställning i konflikter mellan olika imperialistiska block.

• Ska vi föreslå en fredskonferens i Ukraina?

• Vad händer vid upprustning? Får vi okontrollerbara system?

• Kärnvapenkriget är redan här – inte de stora domedagsbomberna men i Jugoslavien, Irak med flera krigsskådeplatser används amerikanska vapen med ”utarmat” uran som sprider radioaktiv strålning. Följden är stor ökning av cancerfall och av antalet barn som föds med svåra missbildningar.

• Kan vi verkligen säga nej till militärt ingripande mot etnisk rensning, folkmord och terror som i Syrien idag?

• Hittills har det inte kommit något gott ur Natos ingripanden på olika håll.

Annonser

2 tankar om “Sagt på Rött Forum

  1. Ping: Senaste nytt | Rött Forum

  2. Här är några av de synpunkter som kom upp under diskussionerna kring de teman texten ”Motstånd och organisering på jobbet”. Det är stort och smått, en del som sades rörde själva texten men det mesta av diskussionen var ett utbyte av erfarenheter och tankar kring tillståndet på arbetsplatserna och vad som behöver göras för att förändra styrkeförhållandena till de arbetandes fördel. Några saker var vi rörande eniga om: Vi behöver vinna och vi behöver minnas våra segrar. Vi behöver också sprida och dela med oss av våra erfarenheter.
    Här är ett osorterat försök att sammanfatta gruppdiskussionerna:
    Grupp 1

    Splittringen mellan offentliganställda och dem som arbetar i industrin behöver tas upp.
    Texten skulle behöva ta upp frågan om lönedumpning. Byggnads har drabbats hårt av Lex Laval.
    Det är inte bara bemanningsföretagen som är ett problem idag, de är en del av hela den ”flexibiletetsdogm” som härskar på arbetsmarknaden där arbetstider, anställningar och allt annat snabbt ska anpassas till företagens skiftande behov.
    Många som är med i facket ser det inte som en medlemsorganisation utan som en försäkring.
    Det viktiga är att ena den grupp där man arbetar i. Att gå emot skitsnack och sådant.
    Det saknas mötespunkter där fackmedlemmar kan ses och diskutera. Fackföreningar skulle kunna öppna kaféer där vi träffas.
    Viktigare slåss för kortare arbetstid än högre löner.
    Visstidsanställda har ofta siktet på andra jobb och är svåra att organisera.
    En vi-känsla behöver skapas. Inte vi och ”dom i facket”.
    Inte alltid självklart ta fackliga poster. Viktigt överväga om det gör nytta för kollektivet.

    Grupp 2
    Trots att klasskampen går på sparlåga idag kan spontana strider explodera. Hur bevarar vi den energin som uppstår då?
    Få av dem som är aktiva vet vikten av själva striden, många andra är bara engagerade i sakfrågan.
    Det går att skapa strider om vad som helst. Det gäller att skapa medvetenhet om att det bara är vi själva som kan få till förändring.
    Arbetsplatskamp eller fackligt arbete? Facket är organisationen för den kollektiva styrkan!
    Hur sprider vi erfarenheter till andra arbetsplatser och stödjer andra grupper?
    Ett förslag: en Facebookgrupp för vänsteraktiva i fackföreningsrörelsen för att kunna ta snabba initiativ som debattartiklar eller solidaritetsaktiviteter.

    Grupp 3
    Det är viktigt att driva frågor över arbetsplatser. I Sydeuropa finns goda exempel på samverkan mellan arbetsplatser och lokalsamhällen. Vid SEKO-strejken i Skåne stärktes strejken genom samverkan mellan de strejkande och pendlarna som bodde i området.
    I slutet av 70-talet drev vi en kampanj för att få rösta om de centrala avtalen. Det borde vara dags att göra det igen.
    Organisera kontinuerliga träffar i förorter för att för att dela erfarenheter.

    Grupp 4
    Trots det ljumna klimatet är det så att vissa arbetsplatser märks och låter höra om sig under mycket lång tid.
    Arbetstidsförkortning är ett enande krav som skulle kunna drivas överallt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s